Då var det 2012 och arbetet med att bota mig själv ska sätta igång. Eller?
Igår var det den 1 januari och detta var dagen då jag för första gången skulle borra mitt svärd genom ångestmonstret som ständigt surrar ovandför mitt huvud. Men tyvärr hände inte detta. Som jag sagt innan är risken för hypokondri stor för människor med ångest. Större för de som inte klarar av att gå ut.
Djup i mitt sinne visste jag att en förändring skulle ske och denna tog formen av dödsångest istället för mod. Så dag 1 tillbringade jag i soffan under täcket och i stort sätt väntade på att dö. Detta kan låta löjligt men jag är en logist tänkade person, dock så spelar det inte riktigt någon roll. jag lyckades dock uthärda utan större panikattacker och tillslut kom kvällen och jag somnade.
Idag är en ny dag. En ny fasansfull dag av ångest. Men idag har jag mer inre styrka. Mina dödskramper av sjukdom är kvar, men har en lite lugnare attityd. Idag ska jag g ut. Så om jag bara ska ta mig till parkeringen vilken är säker 60 meter från mitt hem, så ska jag ut. Åter igen. Jag vet att detta låter mesigt och bara för att jag känner mig svag betyder inte det att jag ska vara ute mindre. Det är lätt att tänka så när man inte lider av ångest eller man sitt trygg i sitt hem, men när du kämpar för ditt liv är minsta framgång bra för psyket.
Att jag mådde dåligt igår berodde också på att nyår är en natt som man sällan får sova. Ljudet ger mig ofta panik och efter en sådan natt är det svårt att komma upp ovanför ytan. Samtidigt så måste jag förbereda mig på en svår period eftersom mitt liv just nu innehåller flera stora stressfaktorer och ingen av dessa kommer göra jobbet jag har framför mig lättare på något sätt.
För att förbereda mig bättre tills imorgon så ska jag sätta mig och läsa i Befriad från ångest. En bok jag gärna pratar mer om vid ett annat tillfälle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar