Schema

Jag skulle inte skriva innan det nya året men jag måste bearbeta mina tankar och ge mig själv nytt mod. Att bestämma sig för något så livsavgörande som att slåss mot sin ångest kräver ständigt nytt mod, ständig påminnelse om varför man gör det. Att frivilligt utsätta sig för en nära döden upplevelse är krävande och känns enormt korkat. Jag vill inte dö, därför vill jag samtidigt som jag inte vill göra detta.

Idag har jag gjort ett schema. För att mitt huvud ska kunna hantera ångest behöver jag bestämda tider. Jag behöver gå upp samma tid varje dag. Äta och sova ordentligt och arbeta när jag ska. Om jag får detta gjort kan jag uppleva en form av lättnad och denna lättnad ska jag använda till att övervinna min ångest.

Efter funderat mycket över detta har jag avsatt en halvtimme på förmiddagen och en halvtimme på eftermiddagen för utomhusvistelse. Jag hoppas på att kunna ta två 10 minuters promenader varje dag. Resten handlar om att vara utomhus. För att hålla modet uppe har jag varit ute lite idag. Inte längre än att jag kunde ta mig hem på under 30 sekunder men jag var ute.

En av de stora nackdelarna med att inte våga gå ut är att man ständigt är rädd för att bli sjuk. Skulle jag bli sjuk kan jag nämligen inte åka till doktorn, jag kan inte åka till tandläkaren eller någon annanstans.   Detta gör att jag ständigt tror att jag håller på att dö av olika sjukdomar. Förhoppningsvis kommer jag kunna besegra detta tillsammans med min agorafobi och jag kan inget annat säga än att jag längtar tills det är över, samtidigt som jag självklart är medveten om att chansen är väldigt liten att detta experiment faktiskt skulle lyckas.

Ännu är jag trygg

Det här är en blogg som kommer att starta 2012, men jag har bestämt mig för att göra ett inlägg som förklarar varför jag startat denna blogg.


Det började för mer än fem år sedan. Jag hade tidigare upplevt panikångest men nu började det på allvar. Under tiden som kom blev jag mer och mer sluten till mitt hem. Jag studerade på distans vilket gjorde att min ekonomi klarade av svårigheterna. Min man fick börja sköta alla ärenden som behövdes göras utomhus. På något sätt lyckades jag flytta men jag har sällan varit så trött och mått så dåligt som jag gjorde då.

Detta är inte en blogg om hur synd om mig det är och hur svår min vardag är. Detta ska handla om fakta, om kamp och förhoppningsvis om hur man skapar ett nytt liv för sig. Idag får jag panik när telefonen ringer, när det ringer på dörren ska vi inte tala om, att gå ut i trappuppgången och hämta posten. En oförberedd händelse kan skapa veckor av fysik sjukdom som jag själv undermedvetet ber min kropp utveckla. Det är svårare att arbeta med ångest när man inte mår bra. Friska stunder är det lättare, men de kommer sällan.

Som om inte detta var nog vet inte min familj om detta och eftersom jag bor långt ifrån dem finns det ingen anledning att säga något. Jag vill övervinna detta själv. Mitt mod har kommit ifrån att jag äntligen lyckats att sluta röka. Dessutom ska vi antagligen flytta under året och jag är förbaskat trött på att leva såhär. Jag vill fika på stan, springa i skogen, åka på semester.

Min resa börjar den 1 januari 2012 och jag tänker berätta om både min framgångar och motgångar. Fram tills dess ska jag skapa ett schema att följa för att jag ska kunna veta vad jag ska göra varje dag. Vi ses 2012.