Året startade riktigt dåligt. Från dess har det bara gått uppåt. Jag måste erkänna att jag inte följt mitt schema som jag gjorde med två utomhuspromenader om dagen. I tisdags var jag ute i sju minuter. Det låter kanske tramsigt men för mig var det en succé. Jag var ute ensam i mörkret. Jag äger ett sött blått paraply med stora blommor på. Av en konstig anledning för det mig att känna mig tryggare så oavsett väder kommer jag nu bära runt på mitt lilla paraply varje gång jag går ut. Alla galna idéer är ok för mig så länge det hjälper för visst är det de enda viktiga?
Igår blev det ingen utgång och jag skäms över detta. Å andra sidan lyckades jag ta mig igenom 40 minuter av arobics. Det är inte illa för någon som tror att en hjärtattack är på väg varje gång hjärtat slår fortare. Idag sitter jag stolt med en träningsvärk som gör så ont att jag egentligen bara vill gråta under täcket. Man ska inte övergöra det, visst. Men när man är van vid att ångesten griper tag i en själ och tvingar in en i totalt mörker så passar man på att njuta när man är i solskenet. En ny promenad väntar idag efter att jag arbetat färdigt. För oss som inte klarar av att gå hemifrån, sitta bland andra osv. är det fantastiskt att man kan göra så mycket hemifrån numera.
Matkassen, hemleverans allting hjälper mig samtidigt som det inte ger mig någon anledning till att kämpa. Jag vill inte acceptera att jag inte kan göra allt det jag drömmer om.
Tills nästa gång, Kämpa vidare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar